I bokhyllan: Ibland låtsas jag att jag förstår

Ibland låtsas jag att jag förstår är skriven av Malena Sjöberg. Det är en bok om barn och unga med språkstörning. Det är en samling goda exempel när det gäller hur kommuner har tagit hand om sina barn och unga med denna funktionsnedsättning. Boken ger också en viss inblick i hur det är att leva med språkstörning i skolan - i samspråk med klasskamrater och lärare.

Språkstörning innebär att man har en typisk kognitiv utveckling utöver den språkliga förmågan, men innebär ofta stora inlärningssvårigheter. Eftersom språket används i så stor utsträckning för vårt lärande så är det en stor utmaning att hitta rätt pedagogiska metoder för eleverna med språkstörning. Det hittar man förstås i specialverksamheter för barn med språkstörning, t ex Kommunikationsklasserna på Söderkullaskolan i Malmö eller på Hällsboskolan, men det går även att lösa i "hemskolan" med rätt kompetens och resurstilldelning.

Boken har några år på nacken men har ett rättelseblad från 2009 att ladda ner. Förutom den tryckta boken finns boken inläst i DAISY-format i pärmen.

Vem bör läsa? Rektorer, pedagoger, föräldrar.

Tips: Hitta läsningen

I DVD-filmen Hitta läsningen ger logopeden Bodil Andersson Rack handfasta råd kring hur man på ett lekfullt sätt kan stimulera läs- och skrivutvecklingen hos sitt barn. Man får mer kunskap kring läs- och skrivutveckling, tips på roliga övningar och filmexempel med barn och föräldrar som leker med språket tillsammans.

Med DVD:n följer också material man kan skriva ut och använda i övningarna. Övningarna är anpassade för barn i 5-8-års ålder som är precis i början av läs- och skrivutvecklingen. En del av DVD:n handlar om flerspråkiga barns läs- och skrivutveckling.

Filmen kan beställas från Kod-Knäckarnas hemsida. Där kan man även se en trailer från filmen och ladda ner delar av materialet.

Trevlig helg önskar Blogopederna!

Hunden som lärt sig fler än tusen ord

En pensionerad psykologiprofessor har lärt en border collie över 1 000 ord, viss kategorisering av ord samt grundläggande grammatik.

Enligt artikeln i DN behöver border collies sysselsättas så att de inte blir nervösa och olyckliga i overksamhet och kanske behövde professorn emeritus också en del sysselsättning. Han har tränat i fyra timmar om dagen med hunden.

Hundarna på bilden har inget med artikeln att göra.

Vad är språkljud/fonem?

Språkljud - eller fonem - är det talade språkets atomer. Språkljuden betyder ingenting i sig själva, men hopsatta till en räcka blir de till ord. Ett exempel på ett språkljud är b-ljudet som finns i ‘bil’. Ett annat språkljud är p-ljudet som finns i ‘pil’.

I bil och pil är det bara ett språkljud som skiljer orden åt, men orden betyder helt olika saker. Samtidigt betyder ju inte b eller p något i sig själva. Därför brukar man säga att språkljuden är de minsta betydelseskiljande delarna av språket.

En del språkljud motsvaras av en bokstav. Bokstaven b uttalas [be:] när man bokstaverar eller rabblar alfabetet men språkljudet är [b]. Man säger ju [bi:l], inte [be i: el].

Ett språkljud motsvaras inte alltid av en bokstav. Exempelvis kan det språkljud som kallas “sje-ljudet” skrivas på många sätt - t ex sk, sj, stj, si (skära, sjal, stjärna, fusion). Omvänt kan samma bokstav uttalas med olika språkljud, såsom bokstaven a i ‘hal’ respektive ‘hall’.

(Just nu har vi inte tillgång till någon font med det fonetiska alfabetet IPA, där alla språkljud har egna specifika tecken.)

Vad är modersmål?

Modersmål är språket man är född och uppvuxen med. Många har mer än ett modersmål, exempelvis om föräldrarna pratar olika språk. I skolan och förskolan kan man få modersmålsundervisning i det modersmål som inte är svenska.

När ska man söka logoped?

Tidigare har vi skrivit några rader om när man som förälder ska efterfråga logoped till sitt barn. Då tog vi upp åldrarna 0-4 år. Här kommer en liten fortsättning:

• Om barnet vid fyra års ålder är svårt att förstå för andra än föräldrar och syskon.
• Om barnet halkar efter i bokstavsinlärningen i förskoleklass.
• Om barnet inte har lärt sig läsa efter vårterminen i skolår ett.
• Om barnet andas med öppen mun även när han eller hon inte är förkyld.

Dagens fikon: Stavelse

En stavelse är en vokal* (a, o, u, å, e, i, y, ä, ö) tillsammans med dess tillhörande konsonanter (b, d, f, g, h...). Stavelserna kan vara betonade eller obetonade och det blir avgörande för språkets rytm.

Jollrande barn tränar ofta på stavelsestrukturer innan de kan säga "riktiga ord". Stavelsejoller - 'papapapapapa' - är den sista delen av jollerutvecklingen innan det blir ord av det - 'pappa'.

Exempel:

'Sta-vel-se' innehåller tre stavelser

'Sta-vel-ser-na' innehåller fyra.

'I' innehåller en stavelse, liksom 'is', 'ris' och 'pris'.

*Det finns stavelser utan vokal. Norrländska ['fu:tn] (foten) har ingen vokal, men ljuden tn utgör ändå en stavelse. Det engelska uttalet av London ['landn] har också två stavelser men ingen vokal i den andra stavelsen. Man kallar det för "stavelsebildande n".

Elever med läs- och skrivsvårigheter får inte den hjälp de behöver i grundskolan

I gårdagens DN-debatt skriver logoped och medicine doktor Ulla Föhrer tillsammans med författaren, läraren och dyslektikern Helena Bross om situationen för elever med läs- och skrivsvårigheter i våra svenska grundskolor. Deras inlägg heter "Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan", och som framgår av titeln är det situationen för dessa elever inte särskilt positiv:

"Trots alla datorer och andra hjälpmedel som finns – och trots att det i dag går att köpa ljudböcker i varje bokhandel – är det inte självklart att grundskoleelever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter får hjälp. Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."

Budskapet i artikeln är desto positivare; om eleverna bara fick den hjälp de behöver skulle de klara sin skolgång så mycket bättre. Med datorn som skrivhjälpmedel vid bokstavsinlärning, talsyntes som återkoppling, inlästa läroböcker, tillgång till lärarens anteckningar på tavlan och längre tid vid skriftliga prov kan eleven lägga sina resurser på att lära sig innehållet i skolämnena istället för att bara kämpa med det som är allra svårast, nämligen läsning och skrivning.

Skolan är skyldig att anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och vi hoppas, i likhet med artikelförfattarna, att det efterlevs i möjligaste mån i hela landet.

Långa köer till dyslexiutredning

I dagens Metro, Skåneupplagan (s 4) kan man läsa om de långa köerna till läs- och skrivutredning (dyslexiutredning) på logopedmottagningen på SUS (Skånes UniversitetsSjukhus) Malmö. Väntetiden kan vara 1½ år.

Med en dyslexidiagnos följer för många en känsla av att förstå sig själv lite bättre - en del går och tror att de är dumma för att läsningen går långsamt eller läsförståelsen blir haltande, när det i stället rör sig om en specifik svårighet med läsning och skrivning och ett fullgott tänkande. Förutom väntetiden för utredning har ofta föräldrar märkt tecken tidigt på att barnen har haft svårt med bokstäverna och läsningen och kanske väntat ett tag innan de eller skolan har initierat en utredning.

Utöver logopedmottagningarna finns det en hel del kommuner som utreder barn och det finns även en del privata alternativ.

Skolan gör rätt i att göra en så god utredning av läs- och skrivförmåga och språklig förmåga som möjligt, men skolan har skyldighet att ge barn i behov av särskilt stöd hjälp utifrån behov, inte diagnos. Om en specialpedagog tror att ett hjälpmedel som är anpassat för dyslektiker kommer hjälpa en elev, kan han eller hon alltså prova och se om det fungerar. Hjälpmedel såsom rättstavningsprogram och talsyntes kan man låna hem ifrån landstinget (i vissa landsting), men skolan har också alla möjligheter att låna ut de hjälpmedel som en elev behöver, helt oavsett diagnos.

Vad är den europeiska dyslexiveckan?

Denna vecka är det den europeiska dyslexiveckan. Dyslexi och vad man kan göra åt det uppmärksammas på många håll.

På Dyslexiförbundet FMLS hittar du ett omfattande program för dyslexiveckan, men kanske finns det ännu mer som inte står i det programmet. Vet du nåt som händer på din ort som du vill tipsa om, skriv det gärna i kommentarerna!

Genetiken bakom ADHD

Språk- och kommunikationssvårigheter är en del av många andra funktionsnedsättningar, exempelvis ADHD (Attention Deficit/Hyperactivity Disorder). Enligt en artikel i den högt ansedda medicinska tidskriften the Lancet har forskare hittat den genetiska orsaken till tillståndet. Här kan man läsa en lättfattlig summering av de nya rönen i Sydsvenskan.

Trevlig helg!

Dagens fikon: Logoped

Vad betyder egentligen ordet logoped? Är det något med fötter eller hur hänger det ihop?

Ordet logoped kommer av grekiskans "logos", ord och "paideia", fostran.

"Ped" kommer av paideia och samma ordled finns med i pediatriker (barnläkare) och pedofil. "Ped" finns också i latinet och då betyder det "fot". Det finns med i tex moped, pedikyr och engelskans pedestrian som betyder fotgängare.

Vad gör en logoped?

Logopeder utbildas vid medicinsk fakultet vid sex svenska universitet, i Lund, Stockholm, Göteborg, Umeå, Linköping och Uppsala. I utbildningen ingår, utöver logopedi, bland annat psykologi, lingvistik, anatomi och forskningsmetodik.

Efter examen legitimeras logopeder av Socialstyrelsen. Legitimationen innebär bland annat att logopeden följer hälso- och sjukvårdslagen, Patientdatalagen (journalföring) och att man har tystnadsplikt, precis som läkare, psykologer och sjuksköterskor. Enligt legitimationen och lagen får man som logoped bara arbeta enligt vetenskapligt bevisat effektiva metoder eller beprövad erfarenhet. Om man inte följer reglerna kan man bli av med sin legitimation. Logoped är en skyddad yrkestitel. Det innebär att det är olagligt att kalla sig logoped om man inte är det.

En logoped arbetar med att utreda, diagnostisera och behandla kommunikationsproblem till följd av språkstörning, talstörning och röststörning. I logopedens ansvarsområde ingår även diagnostik och behandling av sväljningsstörningar (dysfagi) och oralmotoriska svårigheter.

När ska man söka logoped?

Hur vet man som förälder ens barn behöver hjälp av en logoped? Utöver att man kan vända sig till sin vårdcentral eller barnhälsovården, kan man ta fasta på råden från Svenska Logopedförbundet:

När ska man söka logopedhjälp?

• Under första halvåret: Var uppmärksam på att ditt barn reagerar på ljud. Om inte, undersök hörseln, Sök hjälp om ditt barn inte söker ögonkontakt när ni pratar med varandra.
• 12 mån: Låt inte barnet sitta vid TV:n/videon långa stunder för det stimulerar inte språkutvecklingen.
• 18 mån: Sök hjälp om barnet slutar att prata eller om talet inte fortsätter att utvecklas.
• 2 år: Sök hjälp om ordförrådet – förutom mamma och pappa – bara innehåller ett fåtal ord, om barnets tal är oförståeligt också för familjen, om barnet inte sätter ihop 2 ord till en mening.
• 3 år: Sök hjälp om barnet inte talar i korta meningar, om barnets tal är mycket svårförståeligt, om barnet bara använder ett fåtal verb, inga artiklar (en, ett) eller adjektiv, om barnet inte använder pluralböjningar.
• 4 år: Sök hjälp om barnet har svårt att börja en mening eller om det upprepar stavelser eller ord,
• om barnet använder korta, osammanhängande meningar, om talet inte alltid är förståeligt, om barnet inte kan återberätta enkla händelser.

Vad är GAKK?

Förkortningen GAKK står för Grafisk Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Med "grafisk" menar man i stort sätt all AKK med hjälpmedel utöver den egna kroppen (dvs nästan allt utom TAKK).

I GAKK förstärker vi i omgivningen vårt eget tal genom att "pekprata" - peka på bilder eller symboler - till personen som är i behov av GAKK. Personer som behöver GAKK för att uttrycka sig pekar också på bilder eller symboler, ibland som komplement till "otydligt" tal, eller som alternativ om de inte kan tala alls.

Symbolerna och bilderna kan vara allt från konkreta föremål till enkla tecknade bilder, foton, stiliserade bildsystem eller bliss-symboler. Vilka bilder eller symboler man väljer brukar faktiskt vara mindre viktigt. Precis som med annan AKK är det vi i omgivningen som är viktigast!

Här kommer några exempel:

En tecknad bild av vantar kan symbolisera vantar, liksom ett foto. Kanske föreställer bilden ett par vantar vilka som helst, eller är det just barnets vantar som är fotograferade. Man kan också använda sig av de faktiska vantarna, för att slippa gå "omvägen" om en bild om det är för svårt.

Det kan vara just "vantar" man vill visa, eller kan man komma överens om att vantarna (eller bilden på dem) står för aktiviteten "att gå ut". Kanske visar man då vantarna (eller bilden) som förberedelse varje gång man ska gå ut, eller visar GAKK:aren själv på vantarna när han eller hon vill gå ut.

På samma sätt som vantarna kan stå för "att gå ut" kan en stiliserad bild av en handduk symbolisera "dusch" eller "att duscha". Man kan också använda en bild av själva aktiviteten, en bild av vilken handduk som helst, av just GAKK:arens handduk, eller den faktiska handduken. Det viktiga är att man göra likadant hela tiden och i alla miljöer GAKK:aren vistas i!

Har man många bilder eller symboler kan det vara en god idé att ha dem organiserade på en kommunikationskarta eller i en mapp. Bilden ovan föreställer en blisskarta i standardformat. Klicka på bilden för att förstora! Kartan innehåller ca 500 symboler som är organiserade på ett sätt som stödjer förmågan att uttrycka sig med mer än ett ord i taget. Mer information om bliss kommer senare!

Detta inlägg är bara en kort orientering kring GAKK. Det finns mycket mer att säga och diskutera, fortsättning följer!

Dagens fikon: AKK

"AKK" står för Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Med AKK menar man alltifrån att förstärka talet med kroppspråk, tecken eller bilder till avancerade pratapparater och datorer.

Viktigast är alltid människorna och miljön runt den som behöver AKK. AKK behövs ofta både som uttryck och för att förstå.

Dagens fikon: Avkodning

Avkodningen är den tekniska delen av läsningen. Avkodning innebär att man tolkar bokstavsräckan på pappret/skärmen/skylten till en ljudräcka som man skulle kunna säga för sig själv. Det är alltså en omtolkning av bokstäverna till ljud. Avkodning kräver inte att man förstår ordet, men det går snabbare att avkoda om man känner till och förstår ordet. En del språk är lättare att avkoda än andra. För en som läser det latinska alfabetet - vårt alfabet - är det ganska lätt att avkoda italienska och finska men ganska svårt att avkoda engelska.

Dagens fikon

"Fikonspråk" är egentligen benämningen på hemliga språk man får genom att kasta om stavelse eller ljud i ord. Ibland använder man också termen i överförd betydelse om ”svårbegripligt expertspråk". Under rubriken Dagens fikon kommer vi kort att presentera kluriga begrepp och ge definitioner av dem, så att de slutar vara fikonspråk för er.

Vad är TAKK?

TAKK står för Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation (det är samma metod som tidigare kallats ”Tecken som stöd till talet” eller ”tecken på talets grund”).

När man använder Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation förstärker men de viktigaste orden i en mening genom att teckna dem med händerna. De tecken man använder är lånade från de dövas teckenspråk.

Ex: ”Snart kommer mormor!” ,”Nu jobbar vi, sen ska vi leka”, ”Jag är rädd för hunden” ”På kalaset imorgon ska vi ha saft och tårta och godis.” eller kanske t o m ”Nu kommer pappa hem, tänk så roligt vi ska ha!”

Tecknen "stannar" längre i luften än talade ord, vilket gör dem lättare att förstå för barnen. De fungerar också som ledtrådar till vilka ord i meningen som är viktigast. Dessutom leder tecknandet till att barnet får orden visuellt (genom synen) och auditivt (genom hörseln) samtidigt. På samma sätt förstår vi ett otydligt eller fåordigt barn bättre om han eller hon också tecknar samtidigt.

När man pratar om att barn behöver TAKK menar man egentligen att det är alla runt omkring barnet som ska börja teckna. Precis som ett litet barn hör flera hundra tusen ord innan det själv först gången säger ”lampa” när man pekar på lampan eller ”pappa” när pappa kommer in i rummet, kommer det att behöva se tecknen för ”pappa” och ”lampa” lika många gånger innan han eller hon själv tecknar.

TAKK är ett bra stöd för ett barn som ännu inte börjat tala eller för ett barn som inte kommer vidare i sin språkutveckling, t ex till följd av en språkstörning eller motoriska begränsningar. TAKK gör INTE att barnet slutar säga de ord han eller hon redan kan. Det blir inte heller så att barnet inte utvecklar tal. Det är snarare så att tecknen och en tecknande miljö stöttar barnets språkutveckling, både i vad barnet själv kan uttrycka och vad barnet förstår.

Utöver att tecknen budskapet gör vårt tal tydligare för barnet, gör tecknen att vi vuxna pratar lite långsammare och i enklare meningar eftersom vi måste koncentrera oss på att teckna samtidigt. Det gör det också lättare för ett barn med nedsatt språkförståelse att förstå och lära sig.

LUSning och avLUSning

LUS av Sundblad, Allard och Rudqvist är ett populärt material på många skolor i landet. LUS står för LäsUtvecklingsSchema och är tänkt som ett sätt att hålla ett öga på hur ett barns läsinlärning framskrider. På så sätt ska man kunna anpassa pedagogiken till gruppens nivå. Man ser också vilka barn som inte har nått upp till den nivå som förväntas. Når barnet inte upp till nivån så kan man sätta in åtgärder. LUS ger dock inga tips på vad som fattas barnet och hur man kan gå vidare, utan det kan vara en mängd skäl till att det inte går framåt. (Här kommer naturligtvis många lärare säga "Jo, det kan jag utläsa!" och det är jättebra. Det är för att ni är goda pedagoger med kunskaper om läsinlärning. Det beror inte på LUS.)

LUS förutsätter att alla elever lär sig allt i samma ordning, för att de ska gå uppåt i den trappa som schemat bygger på. Alla elever lär sig naturligtvis inte allt i samma ordning. Läsning är en komplex aktivitet och det finns många sätt att ta sig till målet - en god läsförståelse och en god behållning av läsning. Framför allt är det i två fall som LUS inte lämpar sig som enda bedömningsmetod: Flerspråkiga barn och barn med (eller i riskzonen för) dyslexi. Dessa barn riskerar att "fastna" i LUS-trappan och inte komma vidare. Då måste man ta reda på varför, så man inte tränar in absurdum på nåt som eleven t ex redan kan eller aldrig kommer lära sig (vilket som av dessa tär på självkänslan!). Flerspråkiga elever fanns förstås på skolorna i Sverige redan på slutet av 70-talet när LUS utvecklades, men forskningen om flerspråkig språkutveckling och om pedagogiska aspekter på flerspråkighet hade inte alls kommit så långt som nu. Dyslexibegreppet var däremot känt och etablerat även på 70-talet, men Sundblad anser att dyslexi inte finns. Det är därför som LUS inte tar hänsyn till denna vanliga (2-5%), neurobiologiskt grundade, medicinska diagnos!

Om målet inte är översiktlig screening eller bedömning på gruppnivå, utan en faktisk kartläggning av en elevs läsutveckling så rekommenderar jag följande:

Sluta med LUS och börja med God Läsutveckling av Ingvar Lundberg och Katarina Herrlin. Med God Läsutveckling kan man se framsteg på flera olika nivåer så man ser vad man får för effekt av insatserna, vilket både pedagoger, elever och föräldrar har nytta och glädje av.

(Bilden är norpad från Anticimex, och lusen på bilden har inget med artikeln att göra.)