Vad är språkstörning?

Hos personer med språkstörning är den språkliga utvecklingen försenad eller avvikande från typisk språkutveckling.

Språkstörning kan man ha helt utan att ha några andra funktionsnedsättningar, men det är också vanligt i samband med till exempel utvecklingsstörning eller låg begåvning, cp-skada, neuropsykiatriska funktionshinder eller vissa syndrom.

Språkstörningen kan drabba alla språkets delar, eller bara någon. Generell språkstörning drabbar alla språkets delar - både impressiva och expressiva. Med impressivt menas vår ”input”, d v s hur vi, förstår, bearbetar och tolkar inkommande information av ljud, stavelser, ord, meningar och betydelse “mellan raderna”. Med expressiva funktioner menas vår ”output”, d v s hur vi uttrycker oss med hjälp av artikulation, meningsbyggnad, ordval och ordförråd.

Vid fonologiska svårigheter har barnet svårt med språkets ljudsystem, det vill säga han eller hon “talar inte rent” eller har svårt att höra skillnad på alla ljud. 

Ibland har barnet svårt även med grammatiken. Det handlar då både om svårigheter att själv uttrycka sig i hela meningar, böja verb i dåtid och framtid, sätta orden i rätt ordning, skilja på han/hon, använda prepositioner rätt (på, under, bakom osv), men också om att förstå de grammatiska relationer mellan ord och längre meningar eller instruktioner.

Vid semantiska språksvårigheter har barnet svårt att organisera sitt ordförråd rätt. Kanske tar det längre tid att lära sig nya ord och vilka andra ord det hör samman med, eller kan det vara svårt för barnet att hitta rätt ord vid rätt tillfälle.

Om barnet även har pragmatiska svårigheter, har han eller hon svårt att använda språket rätt. Svårigheterna kan handla om att veta hur mycket eller lite man behöver säga för att personen man pratar med ska förstå vad man menar, om att upprätthålla ögonkontakt, vända sig till den man pratar med och hålla sig till alla de outtalade samtalsregler som de flesta av oss följer alldeles automatiskt. I pragmatiken ingår också att kunna förstå vad man egentligen menar när man säger en sak, men menar en annan.

Språkstörning diagnostiseras och behandlas av logopeder.

Vad är språkljud/fonem?

Språkljud - eller fonem - är det talade språkets atomer. Språkljuden betyder ingenting i sig själva, men hopsatta till en räcka blir de till ord. Ett exempel på ett språkljud är b-ljudet som finns i ‘bil’. Ett annat språkljud är p-ljudet som finns i ‘pil’.

I bil och pil är det bara ett språkljud som skiljer orden åt, men orden betyder helt olika saker. Samtidigt betyder ju inte b eller p något i sig själva. Därför brukar man säga att språkljuden är de minsta betydelseskiljande delarna av språket.

En del språkljud motsvaras av en bokstav. Bokstaven b uttalas [be:] när man bokstaverar eller rabblar alfabetet men språkljudet är [b]. Man säger ju [bi:l], inte [be i: el].

Ett språkljud motsvaras inte alltid av en bokstav. Exempelvis kan det språkljud som kallas “sje-ljudet” skrivas på många sätt - t ex sk, sj, stj, si (skära, sjal, stjärna, fusion). Omvänt kan samma bokstav uttalas med olika språkljud, såsom bokstaven a i ‘hal’ respektive ‘hall’.

(Just nu har vi inte tillgång till någon font med det fonetiska alfabetet IPA, där alla språkljud har egna specifika tecken.)