Vad är kompensatoriska hjälpmedel?

Kompensatoriska hjälpmedel är särskilda verktyg utvecklade för personer med läs- och skrivsvårigheter som ska kompensera för de svårigheter som kan uppstå. Exempel på kompensatoriska hjälpmedel är

Talsyntes - Ett datorprogram som omvandlar text i datorn till tal. Kan användas när man t ex vill höra en inskannad text eller websida läsas upp eller när man själv skriver och vill höra hur meningarna blir när de läses.

Rättstavningsprogram - Det finns särskilda program som är utvecklade för att hitta vanliga felstavningar som görs av de som har svårt att stava. Stavningsprogrammen i ordbehandlare brukar hitta feltryckningar, snarare än t ex ljudenligt men felaktigt stavade ord. Om man skriver 'syckel' föreslår Word 'sickel, sockel', medan StavaRex föreslår 'cykel'.

Hjälpen i skolan

Det skrivs en hel del om läs- och skrivsvårigheter och läs- och skrivutredningar/dyslexiutredningar i tidningarna just nu. I Sydsvenskan 15/3 kunde vi läsa att elever ofta får hjälp sent av skolan, även när man har misstänkt dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter tidigt. Jaha, hur kommer man tillrätta med det då? Ja, det kan vara enklare än man tror. De särskilda verktyg som kallas kompensatoriska hjälpmedel - de ska alltså kompensera för en svårighet man har när gäller läsning och skrivning - kan användas för en hel mängd elever. De skadar inte. I bästa fall kan tidigt användande av dem kan hjälpa elever, så att de kan avhjälpa en del läs- och skrivsvårigheter eller minska effekten av svårigheterna.

Med detta menar vi inte att man skyfflar in kompensatoriska hjälpmedel till alla elever och nöjer sig därmed, för i många fall behöver man förstås utreda läs- och skrivsvårigheter närmare. Men det är bra åtgärder att göra t ex i väntan på en utredning, eller åtgärder att göra på rätt så goda grunder, även om man inte vet allt. Tror man att det hjälper, så prova med det!

Elever med läs- och skrivsvårigheter får inte den hjälp de behöver i grundskolan

I gårdagens DN-debatt skriver logoped och medicine doktor Ulla Föhrer tillsammans med författaren, läraren och dyslektikern Helena Bross om situationen för elever med läs- och skrivsvårigheter i våra svenska grundskolor. Deras inlägg heter "Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan", och som framgår av titeln är det situationen för dessa elever inte särskilt positiv:

"Trots alla datorer och andra hjälpmedel som finns – och trots att det i dag går att köpa ljudböcker i varje bokhandel – är det inte självklart att grundskoleelever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter får hjälp. Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."

Budskapet i artikeln är desto positivare; om eleverna bara fick den hjälp de behöver skulle de klara sin skolgång så mycket bättre. Med datorn som skrivhjälpmedel vid bokstavsinlärning, talsyntes som återkoppling, inlästa läroböcker, tillgång till lärarens anteckningar på tavlan och längre tid vid skriftliga prov kan eleven lägga sina resurser på att lära sig innehållet i skolämnena istället för att bara kämpa med det som är allra svårast, nämligen läsning och skrivning.

Skolan är skyldig att anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och vi hoppas, i likhet med artikelförfattarna, att det efterlevs i möjligaste mån i hela landet.