Hjälpen i skolan

Det skrivs en hel del om läs- och skrivsvårigheter och läs- och skrivutredningar/dyslexiutredningar i tidningarna just nu. I Sydsvenskan 15/3 kunde vi läsa att elever ofta får hjälp sent av skolan, även när man har misstänkt dyslexi eller andra läs- och skrivsvårigheter tidigt. Jaha, hur kommer man tillrätta med det då? Ja, det kan vara enklare än man tror. De särskilda verktyg som kallas kompensatoriska hjälpmedel - de ska alltså kompensera för en svårighet man har när gäller läsning och skrivning - kan användas för en hel mängd elever. De skadar inte. I bästa fall kan tidigt användande av dem kan hjälpa elever, så att de kan avhjälpa en del läs- och skrivsvårigheter eller minska effekten av svårigheterna.

Med detta menar vi inte att man skyfflar in kompensatoriska hjälpmedel till alla elever och nöjer sig därmed, för i många fall behöver man förstås utreda läs- och skrivsvårigheter närmare. Men det är bra åtgärder att göra t ex i väntan på en utredning, eller åtgärder att göra på rätt så goda grunder, även om man inte vet allt. Tror man att det hjälper, så prova med det!

Dyslexi på olika språk

Blogopederna har nyligen hittat till Utbildningsradions arkiv, där det finns mycket intressant. De har bland annat filmade föreläsningar om en mängd olika saker. Det finns flera föreläsningar från Skolportens* senaste konferens om specialpedagogik i november 2010 (Specialpedagogik - Aktuell forskning och praktiska metoder). För den som är intresserad av dyslexi och flera språk, kolla in Bodil Andersson Racks föreläsning om det. Bodil Andersson Rack är involverad i Hitta läsningen, som vi har tipsat om innan och jobbar även med utveckling av kompensatoriska hjälpmedel för personer med läs- och skrivsvårigheter.

*Skolporten sammanställer forskning och nyheter om aktuella händelser inom skolvärlden.

Elever med läs- och skrivsvårigheter får inte den hjälp de behöver i grundskolan

I gårdagens DN-debatt skriver logoped och medicine doktor Ulla Föhrer tillsammans med författaren, läraren och dyslektikern Helena Bross om situationen för elever med läs- och skrivsvårigheter i våra svenska grundskolor. Deras inlägg heter "Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan", och som framgår av titeln är det situationen för dessa elever inte särskilt positiv:

"Trots alla datorer och andra hjälpmedel som finns – och trots att det i dag går att köpa ljudböcker i varje bokhandel – är det inte självklart att grundskoleelever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter får hjälp. Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."

Budskapet i artikeln är desto positivare; om eleverna bara fick den hjälp de behöver skulle de klara sin skolgång så mycket bättre. Med datorn som skrivhjälpmedel vid bokstavsinlärning, talsyntes som återkoppling, inlästa läroböcker, tillgång till lärarens anteckningar på tavlan och längre tid vid skriftliga prov kan eleven lägga sina resurser på att lära sig innehållet i skolämnena istället för att bara kämpa med det som är allra svårast, nämligen läsning och skrivning.

Skolan är skyldig att anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och vi hoppas, i likhet med artikelförfattarna, att det efterlevs i möjligaste mån i hela landet.

Långa köer till dyslexiutredning

I dagens Metro, Skåneupplagan (s 4) kan man läsa om de långa köerna till läs- och skrivutredning (dyslexiutredning) på logopedmottagningen på SUS (Skånes UniversitetsSjukhus) Malmö. Väntetiden kan vara 1½ år.

Med en dyslexidiagnos följer för många en känsla av att förstå sig själv lite bättre - en del går och tror att de är dumma för att läsningen går långsamt eller läsförståelsen blir haltande, när det i stället rör sig om en specifik svårighet med läsning och skrivning och ett fullgott tänkande. Förutom väntetiden för utredning har ofta föräldrar märkt tecken tidigt på att barnen har haft svårt med bokstäverna och läsningen och kanske väntat ett tag innan de eller skolan har initierat en utredning.

Utöver logopedmottagningarna finns det en hel del kommuner som utreder barn och det finns även en del privata alternativ.

Skolan gör rätt i att göra en så god utredning av läs- och skrivförmåga och språklig förmåga som möjligt, men skolan har skyldighet att ge barn i behov av särskilt stöd hjälp utifrån behov, inte diagnos. Om en specialpedagog tror att ett hjälpmedel som är anpassat för dyslektiker kommer hjälpa en elev, kan han eller hon alltså prova och se om det fungerar. Hjälpmedel såsom rättstavningsprogram och talsyntes kan man låna hem ifrån landstinget (i vissa landsting), men skolan har också alla möjligheter att låna ut de hjälpmedel som en elev behöver, helt oavsett diagnos.

Vad är den europeiska dyslexiveckan?

Denna vecka är det den europeiska dyslexiveckan. Dyslexi och vad man kan göra åt det uppmärksammas på många håll.

På Dyslexiförbundet FMLS hittar du ett omfattande program för dyslexiveckan, men kanske finns det ännu mer som inte står i det programmet. Vet du nåt som händer på din ort som du vill tipsa om, skriv det gärna i kommentarerna!

LUSning och avLUSning

LUS av Sundblad, Allard och Rudqvist är ett populärt material på många skolor i landet. LUS står för LäsUtvecklingsSchema och är tänkt som ett sätt att hålla ett öga på hur ett barns läsinlärning framskrider. På så sätt ska man kunna anpassa pedagogiken till gruppens nivå. Man ser också vilka barn som inte har nått upp till den nivå som förväntas. Når barnet inte upp till nivån så kan man sätta in åtgärder. LUS ger dock inga tips på vad som fattas barnet och hur man kan gå vidare, utan det kan vara en mängd skäl till att det inte går framåt. (Här kommer naturligtvis många lärare säga "Jo, det kan jag utläsa!" och det är jättebra. Det är för att ni är goda pedagoger med kunskaper om läsinlärning. Det beror inte på LUS.)

LUS förutsätter att alla elever lär sig allt i samma ordning, för att de ska gå uppåt i den trappa som schemat bygger på. Alla elever lär sig naturligtvis inte allt i samma ordning. Läsning är en komplex aktivitet och det finns många sätt att ta sig till målet - en god läsförståelse och en god behållning av läsning. Framför allt är det i två fall som LUS inte lämpar sig som enda bedömningsmetod: Flerspråkiga barn och barn med (eller i riskzonen för) dyslexi. Dessa barn riskerar att "fastna" i LUS-trappan och inte komma vidare. Då måste man ta reda på varför, så man inte tränar in absurdum på nåt som eleven t ex redan kan eller aldrig kommer lära sig (vilket som av dessa tär på självkänslan!). Flerspråkiga elever fanns förstås på skolorna i Sverige redan på slutet av 70-talet när LUS utvecklades, men forskningen om flerspråkig språkutveckling och om pedagogiska aspekter på flerspråkighet hade inte alls kommit så långt som nu. Dyslexibegreppet var däremot känt och etablerat även på 70-talet, men Sundblad anser att dyslexi inte finns. Det är därför som LUS inte tar hänsyn till denna vanliga (2-5%), neurobiologiskt grundade, medicinska diagnos!

Om målet inte är översiktlig screening eller bedömning på gruppnivå, utan en faktisk kartläggning av en elevs läsutveckling så rekommenderar jag följande:

Sluta med LUS och börja med God Läsutveckling av Ingvar Lundberg och Katarina Herrlin. Med God Läsutveckling kan man se framsteg på flera olika nivåer så man ser vad man får för effekt av insatserna, vilket både pedagoger, elever och föräldrar har nytta och glädje av.

(Bilden är norpad från Anticimex, och lusen på bilden har inget med artikeln att göra.)

Screening för att upptäcka läs- och skrivsvårigheter

Screena!

Ett av fdb:s elva (utmärkta) förslag är återkommande screening i skolan för att upptäcka vilka barn som är i riskzonen för läs- och skrivsvårigheter. Screening innebär att alla barn genomgår en översiktlig testning med målet att hitta de flesta barn som inte hänger med i läsningen. Det är en grovsållning som inte går in närmare in på orsaker eller åtgärder.

Vilka hittar man?

Det beror förstås på vad man testar med. Om man exempelvis använder Christer Jacobssons Läskedjor så kommer man hitta elever med avkodningssvårigheter*, litet ordförråd, synproblem, hög skolfrånvaro, koncentrationssvårigheter, bristande kunskaper i svenska med flera. Bra! Sen när man har hittat dem börjar förstås arbetet med att komma fram till vad svårigheterna beror på (för varje elev, för en hel klass, i ett helt arbetslag) och vad man kan göra åt dem (för varje elev, för en hel klass, i ett helt arbetslag). Redan i början av skolan kan man alltså arbeta systematiskt med att sätta in rätt stöd för rätt elev! Genom att göra om screeningen t ex vartannat år kan man se om de elever som hade svårigheter har utvecklats genom de åtgärder som satts in, vilka som har utvecklats i den takt som var väntad och ifall någon inte längre utvecklas i den takt som var väntad.

Och en sak till: Vänta inte på "läsmognad"! Har barnet svårt med läsningen, sätt in stöd! Gör det på ett motiverande sätt, så att det blir roligt för barnet. Det kommer löna sig, humanistiskt och ekonomiskt!

På SKEDs websida finns både screeningmaterial och andra testmaterial.

*Avkodningssvårigheter innebär svårigheter med den tekniska delen av läsningen. I den ingår att kunna koppla ihop vilken bokstav (eller vilka bokstäver) som låter på vilket sätt, förmågan att ljuda ihop bokstäver till ett ord och att kunna läsa av ett helt ord med bara en blick.