LUSning och avLUSning

LUS av Sundblad, Allard och Rudqvist är ett populärt material på många skolor i landet. LUS står för LäsUtvecklingsSchema och är tänkt som ett sätt att hålla ett öga på hur ett barns läsinlärning framskrider. På så sätt ska man kunna anpassa pedagogiken till gruppens nivå. Man ser också vilka barn som inte har nått upp till den nivå som förväntas. Når barnet inte upp till nivån så kan man sätta in åtgärder. LUS ger dock inga tips på vad som fattas barnet och hur man kan gå vidare, utan det kan vara en mängd skäl till att det inte går framåt. (Här kommer naturligtvis många lärare säga "Jo, det kan jag utläsa!" och det är jättebra. Det är för att ni är goda pedagoger med kunskaper om läsinlärning. Det beror inte på LUS.)

LUS förutsätter att alla elever lär sig allt i samma ordning, för att de ska gå uppåt i den trappa som schemat bygger på. Alla elever lär sig naturligtvis inte allt i samma ordning. Läsning är en komplex aktivitet och det finns många sätt att ta sig till målet - en god läsförståelse och en god behållning av läsning. Framför allt är det i två fall som LUS inte lämpar sig som enda bedömningsmetod: Flerspråkiga barn och barn med (eller i riskzonen för) dyslexi. Dessa barn riskerar att "fastna" i LUS-trappan och inte komma vidare. Då måste man ta reda på varför, så man inte tränar in absurdum på nåt som eleven t ex redan kan eller aldrig kommer lära sig (vilket som av dessa tär på självkänslan!). Flerspråkiga elever fanns förstås på skolorna i Sverige redan på slutet av 70-talet när LUS utvecklades, men forskningen om flerspråkig språkutveckling och om pedagogiska aspekter på flerspråkighet hade inte alls kommit så långt som nu. Dyslexibegreppet var däremot känt och etablerat även på 70-talet, men Sundblad anser att dyslexi inte finns. Det är därför som LUS inte tar hänsyn till denna vanliga (2-5%), neurobiologiskt grundade, medicinska diagnos!

Om målet inte är översiktlig screening eller bedömning på gruppnivå, utan en faktisk kartläggning av en elevs läsutveckling så rekommenderar jag följande:

Sluta med LUS och börja med God Läsutveckling av Ingvar Lundberg och Katarina Herrlin. Med God Läsutveckling kan man se framsteg på flera olika nivåer så man ser vad man får för effekt av insatserna, vilket både pedagoger, elever och föräldrar har nytta och glädje av.

(Bilden är norpad från Anticimex, och lusen på bilden har inget med artikeln att göra.)