I gårdagens DN-debatt skriver logoped och medicine doktor Ulla Föhrer tillsammans med författaren, läraren och dyslektikern Helena Bross om situationen för elever med läs- och skrivsvårigheter i våra svenska grundskolor. Deras inlägg heter "Elever med läshandikapp diskrimineras i grundskolan", och som framgår av titeln är det situationen för dessa elever inte särskilt positiv:
"Trots alla datorer och andra hjälpmedel som finns – och trots att det i dag går att köpa ljudböcker i varje bokhandel – är det inte självklart att grundskoleelever med dyslexi/läs- och skrivsvårigheter får hjälp. Eftersom många inte får de rätta förutsättningarna för inlärning, tvingas de sitta av sin skoltid under psykiskt lidande. Det här är inte bara en katastrof för den enskilda eleven utan också ett samhällsekonomiskt slöseri. I en modern skola borde assisterande teknik vara en självklarhet. Att inte använda sådana hjälpmedel är diskriminering och ytterst en demokratifråga."
Budskapet i artikeln är desto positivare; om eleverna bara fick den hjälp de behöver skulle de klara sin skolgång så mycket bättre. Med datorn som skrivhjälpmedel vid bokstavsinlärning, talsyntes som återkoppling, inlästa läroböcker, tillgång till lärarens anteckningar på tavlan och längre tid vid skriftliga prov kan eleven lägga sina resurser på att lära sig innehållet i skolämnena istället för att bara kämpa med det som är allra svårast, nämligen läsning och skrivning.
Skolan är skyldig att anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar och vi hoppas, i likhet med artikelförfattarna, att det efterlevs i möjligaste mån i hela landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar